ToyoTomi

Buttered 2-Step Garage soul from Versa on his debut platter. There’s a warm soul percolating through all three tracks but the standout has to be ‘5AM’, a rolling Garage groove flushed with sweet Joy O vibes and buoyed by rich Reese bass. Support from Laurent Garnier, Beezy, Nihal BBC Radio1 and Synkro.

Greensleeves’ excellent dubstep series hands the Johnny Osborne classic to Deep Medi souljah, V.I.V.E.K. for two faithful, powerful remixes. In a reserved fashion, V.I.V.E.K tuffens the 4/4 rhythm of the original with HD-criss FX, adding a bowling weight to the pneumatic subs for genuine steppers’ delight. Flipside, the ‘Southall Community Dub Mix’ gives an extra lick of natty tribal percussion. High pressure sounds!

Sizzling EP of previously unreleased archive tracks from one of UK dance music’s most influential outfits, the mighty Horsepower Productions. As you all surely know by now, In their inspired toughening and teching out of UK Garage, Horsepower effectively brought dubstep into being. In recent years they’ve favoured a pretty sludgy dubstep sound of their own, but this 12” captures the swinging 2-step energy of their classic period: the albums In Fine Style and To The Rescue and surrounding killer 12”s. ‘Boogaloo’ sums up everything that made Benny Ill’s crew top boys back then - a spruce and spry garage roller, but with the tempo brought down a tad and ragga accents added for the smokers. ‘Landslide Remix’ is taut steppers’ techno as only Horsepower can do it, all pinched BC chords and ceaseless sub-low wump (like a more minimal take on ‘Classic Deluxe’). The original of ‘What We Do’, already seminal in the remixed version that came out in 2001, sounds incredible, with some Ghost-style, hi-speed garage flavour, that irresistible diva loop and an arsenal of brain-boxing FX. ‘Midnight Tease (Instrumental)’ sees us out on a nicely lubricated breakstep tip - to listen to it is to see precisely how hardcore and jungle begat garage. A brilliant and worthwhile 12” then, historically interesting but more importantly just the sound of Horsepower at their deadly, stealthy best.

Om någon i Sverige har ett tydligt arv från hiphopens gyllene 90-tal att förvalta är det Peewee och Rusiak. Tillsammans utgör de halva den banbrytande och legendariska kvartetten Sherlock som 1997 släppte det numera kultförklarade albumet ”Made To Measure” och satte en ny standard för hur svensk hiphop kunde låta. Ett drygt år senare var de båda pionjärerna i allra högsta grad inblandade i Petters genombrott och var med och ändrade spelreglerna för svensk hiphop för alltid. Nu återförenas de två under namnet Still Pee & Ru.

 Still Pee & Rus självbetitlade album tar tydligt avstamp i tidig 90-tals hiphop, både hård och smutsig sådan och den mjukare och jazzigare varianten. Men Rusiak lyckas, som alltid när han sitter i producentstolen, addera sin personliga touch och det råder ingen tvekan om att året är 2011.

 Albumet, en uppföljare till såväl Sherlocks album som Thomas Rusiaks solodebut ”Magic Villa” från 2000 är fyllt av nickningar åt både den egna historien och det sammanhang i vilket de båda veteranerna kickstartade sitt artisteri. ”Fire Walk With Me” från ”Magic Villa”, en klassiker om man kan sin svenska hiphop, får sin uppföljare i ”Part Two”. I nästa stund gör Pee & Ru en cover på Chernos bortglömda ”The Mood Is Write” från -94. Därefter teamar man upp med klassiska Blue Hill-duon Chapee & Chess (som gjorde sig ett namn som Josh & Abel i samma veva som Sherlock albumdebuterade) på ”Frustrating Beautiful”, en hatkärleks-låt till hemstaden Stockholm. När de plockar in forne kollegan Speedknock, som egentligen lagt micken på hyllan, på gruppterapi-sessionen ”Insomniac” är vi så nära en Sherlock-återförening man kan komma. De två vännernas rim och Rusiak beats ramas rakt igenom plattan in av DJ Viet-naams scratch på ett naturligt men i dessa dagar ytterst ovanligt sätt och man integrera sin DJ i musiken på ett sätt som inte hörts i Sverige tidigare. PeeWee och Rusiak blir också personliga. Jazziga ”Aorti” med trumpetaren Nils Jansson är en uppgörelse med ett självdestruktivt leverne och ”Wild Orchid” är en kärleksförklaring med ingen mindre än Titiyo på refrängen. Röjigast blir det på singlarna ”Slap That Deejay” och ”Done Did It”, den senare med rocksångerskan Helena Gutarra från La Puma. Blytunga debutsingeln ”Black Shadow”, med sin numera klassiska och av Youtube bannade video, är en hyllning till en polare på vad som fortfarande måste vara årets hårdaste beat.

 Albumet må vara en debut på pappret, och som sådant funkar det perfekt, Still Pee & Ru har sin egen nisch och ingen kan påstå att de kopierar någon annan. Men albumet är också historielektion eller en nostalgi-tripp beroende på lyssnarens referensramar. Ett bevis på att ett sammanhang och en historia kan vara en otrolig tillgång utnyttjad på rätt sätt och att det går att hylla hiphopens gyllene era utan att låta som en blek kopia av något som varit.